.

Sen länge har jag vetat att mina vänner kommer försvinna ur mitt liv. Dock kunde jag aldrig tro att det skulle hända så fort. Jag önskar mina vänner och föredetta vänner ett bra liv. Det var kul så länge det varade. Jag är inte arg eller värst överraskad över denna förändring i min realitet men detta uppbrott av mina vänner, och försvinnandet av mina före detta vänner tar mig tillbaka till tiden då mamma och jag flyttade från ett ställe till ett nytt. Då var jag tvungen att försvinna ur andras liv. På den tiden hade man juh inte mobiler eller internet. Iallafall inte i samma utsträckning som idag. Kontakten var tvungen att hållas via snigelpost men mina vänner skrev aldrig, när jag väl hade någon enstaka här eller där, och jag skrev inte heller. Var ett för stort ansvar i den åldern. Blev inte så.

Men nu har jag bättre medel men även då kan folk inte höra av sig. Antingen är jag inte viktig nog för de eller så ansågs ag aldrig som en vän, kanske bara en person som man kan vara med när man är uttråkad?? Jag vet inte. Dumt av mig att inte ha insettdet tidigare.

Jag tar ingen skit längre, är det förstått. Man blir inte en starkare person av att kuva sog och vara andra till lags hela tiden.
Ge och ta ska alltid vara i jämnvikt. Som en exkille en gång sa; man kaninte vara vän med någon som man inte har någon nytta av på något sätt. Nånting måste man få i utbyte. Annars ser man ingen anledning att inleda en relation med en person. Han hade rätt. När man är tillsammans med en person har man sex, ömhet och kärlek som utbyte, förhoppningsvis, och som vän lojalitet och deltagande i ens liv, om det är som det ska vara.

Så varför hålla kontakten med ågon som inte hör av sig? Om man har försökt ett antal gånger men inte får något i utbyte är det väl lönslöst. Då finns det ingen so helst anledning att ge.

Nu ska jag strax sova. Imorgon ska jag shoppa i stan, med eller utan vän. Förhoppningsvis blir det en solig dag, om idag.