Den 14nde Juli

Idag vaknade jag av att Nanni (min moster, för de som inte är trogna läsare) gick. Sådant får mig alltid att sätta mig upp rakt i sängen. "Vad har jag missat?" "Skulle det va nåt kul som jag glömde?" "Varför väckte de mig inte?" Men det visade sig att hon bara gick för att gå i bergen. Visserligen är det rätt kul det med, men det är inget jag vill väckas spontant för. Kanske om jag hade vetat det tidigare men nej, inget att hetsa upp sig för. 

Jag gick upp när jag hade vaknat fullt ut, legat och vänt på mig tills jag inte kunde vända på mig något mer utan att störas av oljud uppifrån och gick för att tvätta mig. (Okej, det här börjar bli lite för detaljerat, det måste jag hålla med om)

Jag gick upp till barnen, som då hade lugnat ner sig. Det fick mig att fundera över vad de hade fått för sysselsättning nu. Och när jag kom upp såg jag att de kolade på film, What else?!! Och det va dessutom en film som jag såg när jag va liten,Matilda. Roligt att de kollar på samma film som jag gjorde. Jag tyckte den va lite Scary när jag va i den åldern, undrar om de också tycker det?? Verkar inte så. Helt oberörda. Dagens ungdomar va? Heheh! Roligt att säga så...

 

När Nanni hade pratat klart med vart och ett av barnen om hur de ska betee sig mot varandra och om vad som måste ändras på så tog jag med mig en av pojkarna för att bada. Vid det tillfället hade vi redan ätit lunch/brunch och vilat efteråt. För man ska juh inte bada direkt efter maten och inte heller mitt på dagen när det är som varmast. Lite onödig stress det :P

När vi kom upp från poolen igen åkte jag, Nanni och Alexander till Cap3000 för att shoppa lite. Det är ett stort shoppingcenter med alla märken du kan tänka dig. Allt från Dior till Karen Miller till H&M. Underbart. Jag kom ut med ett par tajts från MANGO (MNG) och en väska från Minelli och allt bara för 450 kronor. Gött väl?!

 

Nu sitter jag här efter en tur ner till havet och tillbaka. Ner för berget som vi bor på, längs en Promenade och ner till havet för att låta hunden doppa tassarna och sen hela vägen upp igen, allt som allt runt 5 km tror jag. Fast det känns inte långt. 

 

Imorgon bitti ska jag springa med Alexander längs stranden och sen gå upp igen. Härligt värre. Och det klockan 7.30 på morgonen. Hehe!! Någon gång måste man juh börja. Undrar om Alex verkligen kommer orka gå upp då. hmm...

Här kommer en bild på utsikten. 

 


Puss och kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0