Regn regn och åter regn
Hej :)
Stter på mitt jobb och iakttar våra få matgäster. Vi har ett gäng österrikare som dricker öl, skrattar och har trevligt, och ett bord med holländare (tror jag). Jag sitter för långt ifrån för att höra en skillnad.
När jag är ute bland folk tenderar jag att observera och studera stereotyper. Väldigt roligt. Mina vänner känner till det och tycker det är rätt kul att höra mina observationer presenteras till dem.
Jag tar dock inte upp det här. Tror att det kan göra många väldigt irriterade. Mina observationer gör jag juh utifrån mina egna erfarenheter och mina egna fördomar. Alla har vi fördomar. Det betyder inte att jag dömmer alla men att jag har en tanke om allt och alla. Vem har inte det ?!!
Prova någon gång att sätta stereotyper på stan. Som t.ex. hemmamamman, han-som-går-gymmet-för-ofta, alkisarna m.m. Du kommer se att du kan lista ut vad de kommer göra härnäst. Du behöver inte skämmas heller. Det är inte fult att observera och man måste juh inte skrika ut vad man tycker hela tiden.
Varför jag tycker att det bra att observa människor är för att det ger dig en uppfattning och en vana att tycka! Om du inte vill är en sak men jag tror att det är bra att vara en individ och ha egna uppfattningar om saker och ting.
Det var allt från mig just nu.
Kramar
Sent!!
Det är väldigt sent, eller tidigt. eller hur man ska se det.
Jag sitter på jobbet och har det väldigt lugnt. Visserligen är det skönt men det betyder också att jag har tid till att tänka.
Förutom på jobbet har jag ingen alone time whatsoever. Är väldigt jobbigt. Jag ska egentligen inte klaga eftersom jag annars, i Karlstad, har för mycket sån tid. På gott och på ont.
Som alltid när jag är hemma i Arvika har jag en massa drama. Inte jag som skapar de men folk runt omkring mig. Det är väl det som händer när man har ett socialt liv. Även i mitt liv har det funnits tider för ris och ros. Först blev jag intresserad i en kille som tydligen bryr sig ett skit om mig. Så nu är det ett fett streck över det. Orkar inte bry mig längre. Sen har väl alla någon person i sitt liv som får ens knän att bli svaga, ens svaga punkt. Min sån person är så himla underbar att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag vågar inte ta ett steg framåt eftersom det, sist jag gjorde det, visade sig på ett konstigt sätt, att han inte var redo för det. Det jag har kvar att göra nu är alltså att prata med honom om det. Men vill jag verkligen tynga mitt hjärta med sådant?
Nu vet ni vad jag tänker på denna söndag/måndag natt.
Ska gå och ta ut frallorna ur ugnen och börja steka. Jag är så trött nu att jag snart ser dubbelt.
Focus focus!!
