Tredje veckan
Nu har jag inlett min tredje vecka här i Frankrike. Börjar känna att jag börjar ta naturen, livsstilen och maten för givet. Men då är det bara att tänka på att jag ska flytta till karlstad så fort jag kommer hem, om två veckor. Lite Scary men även väldigt kul. Jag vet inte än om jag får ta med mig Surfen till de lägenheterna. Jag fruktar att jag inte kommer få det men med tanke på att jag förmodligen kommer bo där i tre år ungefär, om jag inte flyttar utomlands nästa år, så kommer jag juh ha tillräckligt med tid till att städa undan alla katthår som kan störa en allergiker som kanske flyttar in efter mig?!! Jag ska som sagt kolla upp det. Andra grejjen att tänka på är alla saker jag behöver när jag väl flyttar. Igår började jag göra en lista på sånna saker som jag alltid haft hemma med mamma, som en dammsugare, handdukar och andra självklara saker som kan behövas. Än så länge har jag bara kommit på 11 saker och än har det inte kommit till fler.
Imorgon kväll börjar äntligen helgen... Wohoo! Sömn, tid med min moster och lite mer lugn och ro. Även om jag föröker att ta mig tid till mina egna grejjer och försvinner ifrån barnen då och då så är det ändå skönt att kunna släppa ansvaret om de på helgerna. På lördag ska vi, det vill säga, jag, min moster och de stora pojkarna (Elisa ska till sin Farmor, fastän hon inte vill) åka till en privatstrand en trekvart härifrån och ha ett slags strandparty med mat, bad och trevlig människor. Han killen som va med i Aquathlonet kommer dit. Han är väldigt trevlig och artig. Och mer i min ålder än de andra jag har träffat. Nån kväll under helgen komme rjag äntligen få gå ut och festa med ett gäng. Här i Frankrike krockar verkligen kulturerna. I Sverige har vi ett, för de, konstigt förhållningssätt när vi är ute. Här får en tjej, för sitt eget bästa såklart, inte gå ut själv utan måste ha med sig en eller två killar som följer med. Det tycker jag är väldigt bra. De tar då även hand om en och är riktiga gentlemen. Det är VÄLDIGT sällsynt i Arvika. Ska bli kul att vara omhändertagen av grabbar. Lite tryggare tror jag.
Barnen klagar på att jag inte gör så m,ycket med de men min uppgift är inte att vara deras lekkamrat utan den som passar upp och tar hand om de. De har lite svårt att fatta det. Ibland är det kul att leka med de men när jag inte vill så frågar de 20 gånger ungefär. Ena dagen fick jag ont i huvudet av allt gnällande. Hehehe!! Hur mycket jag än älskar mina kusiner så längtar jag ändå, lite, lite grann, till den dagen då jag är själv igen. Inte mycket, för jag avskyr att vara själv, men att kunna vara själv, helt själv vore skönt.
Nu ska jag strax va lite social med barnen. De börjar respektera att jag faktiskt också har sommarlov och behöver sova då och då så de är lite tystare på morgonen då. Väkdigt skönt. Men så fort jag vaknar höjjer de volymen till max igen. Grrr... Men som sagt så älksar jag de hur jobbiga de än är ibland.
Kram till alla mina älsklingar där borta i liiite kallare Sverige. Vi ses snart.
Kommentarer
Trackback
